Jessica Gustavsson

Jag har läst "Bokhandlaren i Kabul" av den norska journalisten Åsne Seierstad. Våren 2002 flyttade Åsne  in hos familjen Khan (fiktivt namn) och levde tillsammans med dem under ett par månader.

Boken börjar som ett dokumentärt reportage där författaren belyser Afganistans historia, vilket för övrigt var väldigt allmänbildande. Därefter övergår den till en mer skönlitterär form där läsaren får följa familjemedlemmarna i deras vardag. Genom hela boken osynliggör författaren sig själv (förutom i förord och efterord) och berättar bara familjens historia. 

Detta gör att jag ifrågasätter trovärdigheten i hennes historia. Händelserna känns trovärdiga men hur vet jag att det verkligen har hänt? Åsne har valt att ge personerna i berättelsen anonymitet  vilket gör det ännu svårare att kontrollera av om hennes uppgifter verkligen stämmer. Som läsare får jag helt enkelt lita på Åsne och hennes sanning.

Historien är  medryckande och skriven på ett rakt och enkelt språk. Som jag nämnde tidigare är boken ett litterärt reportage och kan klassas som "ny journalistik" eller "New Journalism", ett begrepp som myntades av Tom Wolfe 1973. Denna typ av journalistik kännetecknas just av att klassisk reportagestil blandas skönlitterärt språk. 

Jag är dock kritisk till att Åsne använder sig av den här stilen eller formen. Varför fokuserade hon inte på att göra en ren skönlitterär bok istället? Åsne har en stark historia, jag tror inte att hon hade förlorat särskilt mycket på ge ut den som en roman. Tvärtom. Se bara på Khaled Hossein,författaren bakom bästsäljarna "Flyga drake" och "Tusen strålande solar" (två historier som båda utspelar sig i Afghanistan). Ett annat alternativ hade varit att göra om boken till en ren reportagebok. Om boken hade varit i mer klassisk journalistikanda med intervjuer, citat och författarens egna beskrivningar/tolkningar av hur hon upplevt tiden i Kabul så tror jag att sanningshalten i hennes historia definitivt hade ökat. 

Hur reagerade då huvudpersonen själv på Åsne Seierstads berättelse? Bokhandlaren Shah Muhammed Rais gillade inte alls Åsnes historia, han ansåg att boken var för starkt vinklad och innehöll lögner. Och som svar på Åsnes skildringar av honom skrev han sin egen version, "Det var en gång en bokhandlare i Kabul" (utkom i Norge september 2006).

Ja, så kan det gå.