Namn eller ej?
I Sverige finns det en samling regler särskilt framtagna för att reglera mediernas rapportering till folket. Enligt dessa s k spelregler ska press, radio och TV bland annat ge korrekta nyheter, respektera den personliga integriteten och vara försiktiga med publicering av bilder och namn.
Trots dessa regler väljer ändå flertalet medier att publicera både namn och bild på misstänkta, men ännu ej dömda, personer. Detta hände senast nu i veckan, i samband med Carolin-fallet. Aftonbladet var först ut med att publicera både namn och bild på den 51-åriga mannen som misstänks för mordet på 29-åriga Carolin.
I och med detta valde alltså Aftonbladet att frångå de pressetiska reglerna. Även Expressen valde att gå ut med samma information bara några timmar senare. Hur kommer det sig? I en artikel från Dagens Media försvarar sig Lena Melin, ställföreträdande ansvarig utgivare på Aftonbladet, och hävdar bland annat att anledningen till namnpubliceringen beror på allmänintresset, att folk har rätt att veta vem det handlar om. (källa: http://www.dagensmedia.se/mallar/dagensmedia_mall.asp?version=219688)
Personligen har jag svårt för att ta ställning till om namn ska publiceras eller ej. I vissa situationer kan det vara väldigt viktigt att gå ut med information till allmänheten, om ex personen kan vara en fara för omgivningen. Ta exempelvis mordet på Engla. Innan Engla blev mördad var Anders redan misstänkt för mordet på Pernilla Hellgren. Om media hade publicerat hans namn tidigare hade det kanske förhindrat att Engla cyklat hem ensam, hennes familj hade med säkerhet inte tillåtit det. Stig Hadenius, medieforskare på DN, diskuterar detta med publicering av namn i en debattartikel från den 15 april 2008 (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1134415.svd) Han tror starkt på namnpublicering då det är ett bra sätt att förhindra brott på. Till viss del jag förstår hur han tänker, det är klart att en publicering av namn kan bidra till en viss trygghet i samhället. Jag anser dock att man inte bara kan se till allmänheten utan även till den misstänktes situation, och hans eller hennes anhörigas...
Ta exempelvis mordet på Carolin (igen) och den misstänkte 51-åringen. Det visade sig att han har tre barn. Hur har publiceringen påverkat dem? Är det någon som tagit hänsyn till dem överhuvudtaget? Mannen är misstänkt men har varken erkänt eller blivit dömd. I det här fallet tycker jag att Aftonbladet och flera medier med dem har gjort fel.
I de pressetiska reglerna står det: "Överväg noga konsekvenserna av namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges". Vad jag kan utläsa handlar det om att det ska finnas något värde eller mening med att namnuppgifter publiceras. Att döma av publiceringen av exempelvis 51-åringens namn och bild anser jag inte att så är fallet.
Är det verkligen av värde eller intresse hos svenska folket att få reda på vem "jägaren" är? Är det intressant att få reda på av han faktiskt heter? Hur han ser ut? Eller handlar det mer om att Aftonbladet ska skapa rubriker och sälja fler nummer? Ärligt talat tror jag på det sistnämnda.
Jag tror att man ska undvika att publicera uppgifter som inte är helt säkra, annars är risken stor att man går ut med felaktig information. Det har ju faktiskt hänt. Se bara på mordet på Anna Lindh. Där utpekades en misstänkt person som sedan visade sig vara oskyldig. Det var nog inte särskilt roligt för honom, att bli stämplad av media som mördare. Jag undrar hur han har det nu, har han lyckats förlåta media för snedsteget? Tveksamt.
Det är som en sagt en skör lina man går på när det gäller namnpubliceringar. Att varna allmänheten för potentiella mördare känner jag dock kanske är en lite övermänsklig uppgift. Eller alltså, som med Engla-fallet som du lyfter fram. Att hänga ut flera misstänkta och varna folk om mördare kan istället ge fel effekt att man till slut slutar tro på medierna då så många hängs ut. Och man ska ändå inte behöva gå omkring och vara rädd för att bli mördad hela tiden.
Men jag förstår hur du tänker.
Hej!
Jag tycker att du börjar ditt inlägg väldigt bra då man får en förklaring direkt kring det du kommer att tala om. Människor som inte är så insatta i ämnet förstår genast.
Jag är precis som du kluven i namnfrågan. Jag tycker nog att det är okej att publicera namn och bild på någon som misstänkt ha mördat någon om denne fortfarande är på fri fot. Detta kan ju ge tips efter var mördaren befinner sig och kanske förhindra att någon annan råkar illa ut. Ta till exempel Malexandermorden. Där var det ju nödvändigt att skicka ut efterlysningar efter de misstänkta mördarna.
Annars så tycker jag väl ändå att man är oskyldig till det att man faktiskt är dömd. att publicera bilder på mördare och perdofiler efter det att de är dömda känns ganska okej. Det är dock tråkigt om familjer till brottslingarna ska behöva lida.
Svårt dilemma.
MVH Linda Carlén-Hallström
Hej Jesscia,
denna vecka är det min uppgift att läsa och kommentera ditt blogginlägg så här kommer några tankar!
Det du skriver är intressant och detta med namnpublicering är sannerligen ett dilemma. Men jag tror ändå att det är mycket svårt att arbeta preventivt och liksom peka ut mördare på förhand. Det skulle bli ett nog så omfattande arbete och framför allt skulle man känna sig allmänt paranoid, tror du inte det?
Det hade varit intressant att få din syn/åsikt i den fråga som diskuteras i Medierna, som det länkades till från kursbloggen. Har du sett det? Hur som helst, bra bloggat! Mvh, Sofia
Samtidigt kan jag känna att det kanske inte är så bra om någon som Engla inte får cykla hem för att det bor en misstänkt våldtäktsmördare i hennes trakt... Innan han är åtalad och dömd så måste han ju ses som oskyldig?
Hade det varit min dotter hade jag självklart velat att hon ska vara försiktig. Men ur samhällets perspektiv så borde man kanske försöka förhindra det sociala utanförskapet...
/Anna
