Blogginlägg D: Kampanjjournalistik på gott och ont?
Vanlig hederlig nyhetsjournalistik ska hela tiden sträva efter objektivitet och att alla parter får säga sitt. Detta för att nyhetsförmedlingen ska vara rättvis och trovärdig. Kampanjjournalistik, å andra sidan, går tvärs emot det klassiska journalistiska arbetssättet. Efter vad jag har läst mig till är det en form av journalistik där en nyhetsredaktion i princip bedriver en partisk opinionsbildning i en tidning och på nätet. Läsarna får sedan i sin tur vara med och uttala sina åsikter och framför allt sitt stöd i saken, oftast genom omröstningar eller insamling av namnunderskrifter.
En aktuell kampanj som pågår just nu i medierna är frigivningen av den svenska journalisten Dawit Isaak som sitter fängslad i Eritrea sedan några år tillbaka. Bakom kampanjen står fyra av Sveriges största tidningar Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet som har gått samman för ett gemensamt "uppror". I kampanjen (som både bedrivs i tidningar och på nätet) uppmanas svenska folket att skriva under en protestlista i syfte att sätta press på de svenska politikerna och Eritrea.
"Vi behöver ditt namn i kampen för Isaak. Varje nytt namn i insamling är ett litet steg närmare frihet för Dawit Isaak. Visa ditt engagemang, Gå in på någon av våra sajter och skriv på". (http://www.journalisten.se/artikel/18871/gemensamt-uppror-foer-dawit-isaak)
Är det rätt av redaktionerna att göra på detta sättet? Är det en metod som medier ska ta del av? Är kampanjjournalistik på gott eller ont?
Personligen är jag nog ganska negativ till kampanjjournalistik. Visst, för det mesta handlar kampanjerna om en god sak värd att stödja som exempelvis Isaak-fallet och klimatfrågor. Det jag är irriterad över är att kampanjerna färgas av redaktionernas egna åsikter medan objektiviteten lägg åt sidan. Nyhetsrapporteringen blir snedvriden. Som läsare får jag inte se hela verkligenheten utan egentligen bara den del som medierna tycker är värd att lyfta fram. Redaktionerna har redan bestämt sig för vad som är rätt eller fel, bra eller dåligt och så vidare. Detta, tycker jag, gör kampanjjournalistik till ett väldigt mäktigt verktyg hos medierna, se bara på fallet med Isaak. Eller varför inte den uppmärksammade kampanjen "Earth Hour" som pågick för några veckor sedan. Mediernas makt gjorde att världen slocknade under en timme... typ. Lite oroväckande kanske.
Givetvis tycker jag att det är bra att media lyfter fram saker som är svåra och orättvisa. Det är bra att man försöker få upp människors ögon och få dem att engagera sig. Dock känns det som att några namnunderskrifter från Sverige för att frige Isaak inte räcker. Bra försök men det krävs nog mer än så. Jag tror inte riktigt på att man kan engagera sig på så långt avstånd. Namnunderskrifter exempelvis fungerar nog bättre på en mer lokal nivå, för att rädda exempelvis ett sjukhus eller protestera mot klotter i centrum. Risken med Isaak-fallet är att namnunderskrifterna inte ens kommer till användning, och så sitter du hemma i tron om att du har gjort någonting bra.
