Jessica Gustavsson

Dags för det allra sista blogginlägget i journalistikkursen, det kommer att handla om relationen mellan gammelmedier och de nya sociala medierna.

I boken "The elements of Journalism" listar författarna Kovach & Rosenstiel tio grundläggande element eller principer som kan ses som riktlinjer för att nå en god journalistik. Kovach & Rosenstiel tar bland annat upp vikten av att beskriva sanningen, lojalitiet mot medborgarna, objektivitet samt att förmedla relevanta nyheter. Som professionell journalist är det hans eller hennes ansvar att följa dessa för att medborgarna ska bibehålla sitt förtroende journalistiken och för den information som publiceras och rapporteras. 

Idag förmedlas information och nyheter inte bara via gammelmedier eller traditionella medier (TV, radio, tidingar) utan även via det som kallas för sociala medier såsom bloggar, forum, Twitter, Youtube, Facebook och andra communities.

Till skillnad mot gammelmedier ställs det inga krav hos de sociala medierna på exempelvis objektivitet och verifiering. Det krävs heller inte att den som publicerar informationen har en journalistisk bakgrund. Vem som helst kan i princip skriva om vad som helst utan att det egentligen ifrågasätts. Kovach & Rosenstiel ser denna form av informationsfrihet som positiv. Jag kan nog bara hålla med. Genom de sociala medierna får allmänheten en möjlighet att göra sin röst hörd. Han eller hon får framföra sina egna åsikter, erfarenheter och kunskaper. Visst, det kanske strider mot de etiska riktlinjer som journalister arbetar mot men "vanligt folk" är heller inte professonella journalister. Vi vet inte vad det är som gäller och vi måste egentligen inte veta det heller. Och om det nu skulle införas en lag mot att allt information som rapporteras på exempelvis bloggar måste vara korrekt och neutral, hur skulle det kunna kontrolleras? Känns omöjligt.

Jag tror snarare på att öka medvetenheten hos människor kring nyhetsvärdering och källkritik. Här ligger ansvaret hos medierna själva. Jag anser att det är deras skyldighet att upplysa allmänheten kring detta. Det är även viktigt att journalisterna själva är delaktiga i de diskussioner som pågår i de sociala medierna och därefter rapporterar om detta, fast på ett sätt som uppfyller kravet på en god journalistik.

Jag tror inte att de sociala mediernas framfart är ett egentligt hot mot de traditionella medierna. Folk kommer fortfarande vilja bläddra i tidningen vid frukostbordet och se nyheterna på tv. Jag tror och hoppas på ett samarbete mellan dessa medier. Ett slags samarbete mellan journalister och allmänheten där bloggar och andra sociala medier fungerar som en bro eller länk. Genom att en journalist läser en privatpersons blogg får han eller hon snabbt koll på vad som är intressant /aktuellt just nu. Vad som engagerar och upprör just nu. Det är ett smidigt sätt för att få fram vad människor egenligen vill läsa om. De sociala medierna påverkar även journalistkårens roll att prestera bättre och publicera nyheter som följer riktlinjerna för en god journalistik.

Jag har läst "Bokhandlaren i Kabul" av den norska journalisten Åsne Seierstad. Våren 2002 flyttade Åsne  in hos familjen Khan (fiktivt namn) och levde tillsammans med dem under ett par månader.

Boken börjar som ett dokumentärt reportage där författaren belyser Afganistans historia, vilket för övrigt var väldigt allmänbildande. Därefter övergår den till en mer skönlitterär form där läsaren får följa familjemedlemmarna i deras vardag. Genom hela boken osynliggör författaren sig själv (förutom i förord och efterord) och berättar bara familjens historia. 

Detta gör att jag ifrågasätter trovärdigheten i hennes historia. Händelserna känns trovärdiga men hur vet jag att det verkligen har hänt? Åsne har valt att ge personerna i berättelsen anonymitet  vilket gör det ännu svårare att kontrollera av om hennes uppgifter verkligen stämmer. Som läsare får jag helt enkelt lita på Åsne och hennes sanning.

Historien är  medryckande och skriven på ett rakt och enkelt språk. Som jag nämnde tidigare är boken ett litterärt reportage och kan klassas som "ny journalistik" eller "New Journalism", ett begrepp som myntades av Tom Wolfe 1973. Denna typ av journalistik kännetecknas just av att klassisk reportagestil blandas skönlitterärt språk. 

Jag är dock kritisk till att Åsne använder sig av den här stilen eller formen. Varför fokuserade hon inte på att göra en ren skönlitterär bok istället? Åsne har en stark historia, jag tror inte att hon hade förlorat särskilt mycket på ge ut den som en roman. Tvärtom. Se bara på Khaled Hossein,författaren bakom bästsäljarna "Flyga drake" och "Tusen strålande solar" (två historier som båda utspelar sig i Afghanistan). Ett annat alternativ hade varit att göra om boken till en ren reportagebok. Om boken hade varit i mer klassisk journalistikanda med intervjuer, citat och författarens egna beskrivningar/tolkningar av hur hon upplevt tiden i Kabul så tror jag att sanningshalten i hennes historia definitivt hade ökat. 

Hur reagerade då huvudpersonen själv på Åsne Seierstads berättelse? Bokhandlaren Shah Muhammed Rais gillade inte alls Åsnes historia, han ansåg att boken var för starkt vinklad och innehöll lögner. Och som svar på Åsnes skildringar av honom skrev han sin egen version, "Det var en gång en bokhandlare i Kabul" (utkom i Norge september 2006).

Ja, så kan det gå. 

(Jag är bosatt i Karlstad och valde därmed att titta i lokaltidningen Nya Wermlands-Tidningen (NWT). Artiklarna publicerades den 11 februari 2009)

På förstasidan hittade jag en av dagens huvudnyheter, en femårig flicka som fastnat i rulltrappan på Willys i Karlstad. Framsidan pryds av en stor bild föreställande den lilla flickan sittandes i sin pappas knä. Pappan visar upp en hög med trasiga kläder. Gripande? Ja klart att man som läsare blir berörd men är det verkligen en viktig nyhet?Hur kommer det sig egentligen att just den är nyheten hamnade på förstasidan? Vem bestämde att det var en viktig nyhet? 

Erik Fichtelius och Håkan Hvitfelt är två personer som forskat kring nyheter och dess innebörd. De nämner ett antal faktorer till varför en händelse blir just en nyhet. Två viktiga faktorer är framför allt närhet och att man som läsare kan identifiera sig med det som har hänt på något sätt. Detta förklarar varför just händelsen om flickan och rulltrappan publicerades. NWT är en lokaltidning där den tilltänkta läsarkretsen är från Värmland. Händelsen, som utspelade sig i Karlstad, är geografiskt nära läsarna och därmed också mer personlig. Det är klart att man känner med flickan och hennes pappa. Det är hemskt det som har hänt. 
   Ofta när det gäller nyheter på tidningarnas framsidor så syftar de till att sälja så mycket tidningar som möjligt. Dock är nog inte fallet så när det gäller lokaltidningar, iallafall inte NWT. NWT har egentligen inget ekonomiskt behov av nyhetsvärderingen då det är en prenumererad tidning. Det gör att de kan satsa mer på nyheter av allmänintresse.

När jag bläddrade vidare i NWT fastnade jag på utrikessidorna, som den här gången faktiskt inte handlade om bränderna i Australien. Inte ens en liten notis. Nej, nu var det Barack Obama och något krispaket som stod i fokus. Rubriken löd "Barack Obama vädjar om ja till krispaketet"... fångade inte mitt intresse iallafall vilket förmodligen beror på att jag inte är särskilt intresserad av varken ekonomi eller politik. Då slogs jag plötsligt av en tanke, hur kommer det sig egentligen att amerikanska händelser ofta är i fokus, näst efter svenska?

En anledning, och en ganska trovärdig sådan, är givetvis att USA är en stormakt. Det är ett stort och mäktigt land som kräver mycket uppmärksamhet, vilket de får också. Sen tror jag att vi svenskar har mycket lättare att identifiera oss med amerikanarna just för att vi i stort sett har samma kultur... ja till och med samma ekonomiska system (nästan iallafall). Vi känner en samhörighet. Detta förklarar nog delvis varför NWT's redaktion valde att publicera artikeln om krispaketet. Det är en viktig händelse som förr eller senare kommer att påverka Sverige, vilket gör att intresset blir större. I slutändan är det väl alltid så att en händelser som påverkar oss intresserar oss allra mest.

Under våren ska jag läsa journalistik, en distanskurs via Karlstads Universitet. Jag ser fram emot detta och förväntar mig att lära mig en hel del matnyttigt som jag kan ha användning för i framtiden. 

Bloggen kommer jag dels att använda för studiesyftet genom att publicera inlägg efter bestämda ämen. Jag kommer även att blogga om annat, allt mellan himmel och jord - och du får väldigt gärna hänga på och kommentera. Alltid kul med diskussioner! 

Ciao

Jessica